En exotisk skönhet

När jag går till havet, blir det oftast en runda om ”Gröna Räcket”. Det har kallats så så länge jag kan minnas och innan Limhamns Sjöstad, som stadsdelen där det ligger nu heter, ens var påtänkt, stod folk och fiskade där. Vid det gröna räcket. Det gör man fortfarande.

Står man där och tittar ut mot havet, har man ryggen mot en stor kulle och där jag såg dem första gången, Steglitserna. Eller, jag lyckades fota dem för första gången där. 

De flyttar delvis. Men som så många fåglar i Södra Sverige, kan de bestämma sig för att bli kvar om det är en mild vinter.

Finns det tistlar, är inte Steglitserna ofta inte långt borta men nu är det bra längesedan jag såg någon där jag brukar gå och jag tror jag vet vart ”alla” tagit vägen.

På Juldagen i Husie Mosse, såg jag nämligen en flock. Någon enstaka satt och solade sig, det var ju fint väder men oerhört blåsigt den dagen.

På Trettondagen var jag tillbaka i Mossen och flocken har utökats till uppskattningsvis 60- 80 individer. Man kan inte se skillnad på hona och hane, men unga fåglar har inte den fina röda masken som är så karakteristisk för dem.

Det är ett skådespel att se flocken dansa omkring i luften och inga bilder kan göra det rättvisa, men nedan är ett försök…

Och en enda fågel, kan på långt håll dra blicken till sig. Denna från en mindre flock på Spillepengen i Lördags.

I morse kom vintern till Malmö på riktigt. Det var ju så dags…Typiskt Skåne.